Jag förstod nog aldrig utbredningen av problemen i ett fattigt land. Att det ena problemet utlöser det andra..

Jag förstod nog aldrig förrän nu hur fruktansvärt bra jag har det i Sverige - jag har mat på bordet, jag har en säng att sova i, jag har kläder att värma mig med och det största av allt - jag har kärlek. Tänk att gå, dag ut och dag in på en gata. Tigga, leta i soptunnor efter mat och sova på marken. Att kanske inte ha en förälder som kan ta hand om en, för både min mamma och pappa har dött i aids. 

Jag har lärt mig en viktig sak genom vårt arbete och det är att  - Vi - Sveriges medborgare har det för bra! Att vi bör hjälpa de fattiga länderna, det är vår plikt. Det är vår plikt att ta hand och hjälpa utsatta länder och människor.

jag tänker göra min plikt, inte bara nu och i detta projekt utan för lång tid framöver.
- jag har blivit ungfadder!

/ jenny fristrand